Språk:

Uppföljning av demonstrationsåtgärder

En av våra restaureringsmetoder, demonstrationsåtgärden, är helt ny inom vattendragsrestaurering och därför har projektet åtagit sig att följa upp effekterna av denna åtgärd. Restaureringarna gjordes 2010. Våra referenslokaler i uppföljningsstudierna ligger inom samma avrinningsområde och har tidigare (2003-2005) restaurerats med bästa praxismetoder. Vi jämför alltså inte med kanaliserade vattendrag (vilket förmodligen skulle ge tydligare skillnader), utan med en annan restaureringsmetod.

Resultat

Vattenflödet:

Vattendragsrestaureringen har lett till 24 % långsammare vattenströmmar och 13 % bredare vattendrag i demonstrationsvattendragen efter restaurering jämfört med innan. Vattenströmmar och bredd var desamma i referensvattendragen vid de bägge tidpunkterna. Vi fick betydligt mer variationsrika strömmar efter restaurering i demonstrationsvattendragen jämfört med referensvattendragen vilket är en naturlig följd av den ökade komplexiteten i dessa vattendrag.

Strandväxter:

- Fältinventering:

Uppföljningarna genomfördes 2013-14. Demonstrationsrestaurerade sträckor (restaurerade 2010) hade något fler arter än referenssträckorna (restaurerade 2003-2005) men resultatet skiljer sig något mellan lokalerna. Följande arter återfanns ofta i våra provrutor närmast vattendraget: Blåtåtel (Molinia caerulea), älggräs (Filipendula ulmaria), kärrviol (Viola palustris), flädervänderot (Valeriana sambucifolia) och knagglestarr (Carex flava). Högre upp på stranden ändrades vegetation och de vanligaste arterna var lingon (Vaccinium vitis-idaea), skogsstjärna (Trientalis europaea), linnea (Linnaea borealis), slidstarr (Carex vaginata), ekorrbär (Maianthemum bifolium) och bergslok(Melica nutans).

Gullris (Solidago virgaurea), midsommarblomster (Geranium sylvaticum), stenbär (Rubus saxatilis) och odon (Vaccinium uliginosum) återfanns i hela strandzonen i bägge typerna av lokaler.

I våra vattennära provrutor i demonstrationssträckorna var det vanligare med arter som vanligtvis förekommer högre upp på stranden (lingon, skogsstjärna, etc), vilket sannolikt beror på att området låg högre upp från vattnet innan restaureringen.

- Plantering av frön:

Det fanns fler naturligt förekommande groddplantor i demonstrationssträckorna under sommaren 2013 jämfört med referenslokalerna, vilket förmodligen beror på att fler frön fångas in av träd och stora stenblock i anslutning tills strandkanten i demonstrationssträckorna.

Under vintern, minskade antalet groddplantor kraftigt i demonstrationssträckorna men inte i lika stor omfattning i referenssträckorna, och därför hade skillnaden i antalet groddplantor från 2013 försvunnit sommaren 2014. Att fler groddplantor dog i demonstrationssträckorna berodde troligtvis på att dessa lokaler hade högre markfuktighet och markfuktigheten har en stark inverkan på arters övervintring.

Utterinventering:

Utter (liksom mink) förekom i de flesta biflöden, och spår konstaterades lika ofta i demonstrations- och referenssträckorna. Dessa djurs utbredningsområde är större än de undersökta sträckornas längd, vilket omöjliggör en ordentlig utvärdering av demonstrationsåtgärdernas effekter på utter.

Fiskens livsmiljö:

- Antal fiskar

Med hjälp av elfiske räknades antal fiskar, som också mättes och identifierades till arter innan de släpptes tillbaka ner i vattendraget.

Elfisket gav 7-424 fiskar och 2-6 arter per studieområde. Fisktätheten per 100 m2 varierade mellan 1,6 och 79,3 individer. Totalt, i alla lokaler, fann vi nio fiskarter: öring (Salmo trutta), bäckröding (Salvelinus fontinalis), stensimpa (Cottus gobio), elritsa (Phoxinus phoxinus), harr (Thymallus thymallus), gädda (Esox lucius), mört (Rutilus rutilus), lake (Lotalota L.) och abborre (Perca fluviatilis).

Fisksammansättningen dominerades starkt av antingen öring eller stensimpa, som tillsammans utgjorde 80 % av alla individer som samlades in. Antalet fiskar och fiskbiomassa skilde sig inte mellan demonstrationslokalerna och referenslokalerna. Troligvis så gjordes mätningarna för tätt inpå restaureringsarbetet för att effekt skulle kunna ses.

 – Lekbottnar

För att undersöka om sammansättningen av leksubstrat (grus) förändras över tiden så mättes storleken på småsten i mitten av det översta lagret av lekbottnarna 2011 och 2013. Resultatet visade att den genomsnittliga ytstorleken på lekgruset ökade från 2011 till 2013, vilket tyder på att de mindre grusfraktionerna grus flyttas nedströms. Andelen sand och finmaterial i lekbottnarna skilde sig inte mellan 2011 och 2013.

Under oktober 2013 planterades ägginkubatorer ut i lekbottnarna. Äggen kom från havsöring, infångade vid Stornorrfors kraftstation (Umeälven). Inkubatorerna begravdes i lekbottnarna, under sand och lekgrus av blandade storleksfraktioner. Den embryonala överlevnaden, som mättes efter sju månader då inkubatorerna plockades upp, var mellan 45-84 %, vilket är ovanligt högt i denna typ av studier. Vi fann inget samband mellan andelen sand och finmaterial och den embryonala överlevnaden. Troligen var våra halter av finmaterial och sand låga jämfört med många andra studier och det tyder på att nivåerna i Vindelälvsområdet inte påverkar den embryonala överlevnaden.