Språk:

Om projektet

Vindel River LIFE – Restaurering av biflöden till Vindelälven kombinerad med övervakning och utvärdering av ekologiska reaktioner inom arter och livsmiljöer (LIFE08 NAT/S/000266)

Vindel River LIFE var ett samarbetsprojekt mellan Umeå universitet, Ume/Vindelälvens Fiskeråd, Sveriges lantbruksuniversitet och efter ett beslut i april 2014 också Havs- och vattenmyndigheten. Projektperioden var från 2010 till 31 oktober 2015.

Syftet med projektet var att återställa biflöden i Vindelälvssystemet som omformats under timmerflottningseran för att på så sätt återfå variation i vattendragsmiljöerna och ökat livsutrymme för arter. För att åstadkomma detta restaurerades 25 av de biflöden som fragmenterats och kanaliserats under flottningsepoken restaurerats, en total sträcka på ca 60 km. Två typer av restaureringsåtgärder användes. Den ena, kallad ”bästa praxis-åtgärd”, baseras på metoder som tidigare testats och använts i andra restaureringsprojekt i Vindelälven och den andra, ”demonstrationsåtgärd”, hade tidigare bara testats i enstaka mindre studier. Arbetet ledde till nya erfarenheter som utvecklade restaureringsarbetet allt eftersom.

Bästa praxis-åtgärd (traditionell restaurering)

Delar av 19 biflöden och totalt cirka 40 kilometer forssträcka grundrestaurerades enligt bästa praxis-metoder. Det arbetet inkluderade:

  • friläggande av vandringsvägar vid dammar
  • öppning av sidofåror
  • restaurering av fiskens livsmiljöer
  • restaurering av lekbottnar

Arton flottledsdammar som har hindrat fiskvandring plockades bort, vilket innebär att drygt 250 kilometer avstängd forssträcka återigen öppnats upp. Dessutom har ett stort antal sidofåror som varit avstängda under timmerflottningen åter öppnats. Dessa två åtgärder har tillsammans underlättat för vandrande lax och öring och ökar naturligtvis också andra djurs och växters spridningsmöjligheter.

Tidigare trodde man att det bara var de stora stenarna i vattnet som var viktiga för fisken. Idag vet man att det är tillgången på områden med bäddar av grus och småsten, där många fiskar leker och lägger sin rom, som är avgörande för hur bra till exempel bestånden av öring klarar sig på lång sikt. Därför har projektet återskapat närmare 1 000 grusbäddar i vattendragen där man jobbat.

Constructing spawning ground_Photo Anders FredrikssonRestaurering av lekbottnar. Foto Daniel Jonsson

Demonstrationsåtgärd

En mer omfattande restaurering har utförts i tio vattendrag som grundrestaurerades någon gång under 1990- eller tidigt 2000-tal. På den tiden var man väldigt försiktig när man grundrestaurerade vattendragen jämfört med när Vindel River LIFE har grundrestaurerat bäckar. Ofta återfördes bara det sprängmaterial som låg samlat på strandkanten, och man breddade sällan vattendragen. I den omfattande typen av restaurering har projektet gått ett steg längre. Här har man inte nöjt sig med vad som finns i strandkanten utan också hämtat stora block och hela träd från omkringliggande marker och placerat dem i vattendragen.

Även i dessa vattendrag har grusbäddar återskapats. Omfattande restaurering har tillämpats på knappt fyra kilometer forssträcka.

För att kunna bedöma effekten av demonstrationsåtgärden, har uppföljningsstudier gjorts där demonstrationssträckorna jämförts med traditionellt restaurerade referenssträckor som i de flesta fall ligger uppströms i samma vattendrag. Studierna har fokuserat på de ekologiska effekterna av restaureringen där påverkan på olika fiskarters produktion och utbredning undersökts, liksom hur växtsamhället i strandzonen påverkats.

Mer om studierna och en del resultat kan du läsa om på sidan Resultat.

Life-Olsbäcken Stenblock flyttas från skogen till vattnet. Foto Anders Fredriksson

Varför restaurering?

Restaureringen skapar krokigare och bredare biflöden vilket ger långsammare och mer variationsrika strömmar och ökade vattenvolymer. Detta minskar strömerosionen under höga flöden vilket innebär minskad risk för bortsköljning av gruset på fiskens lekbottnar. Eftersom flödet bromsas upp förväntas vattenhushållning bli bättre i älven och översvämningsrisken under höga flöden förväntas minskas i älvens nedre del. De återförda stenarna tros underlätta bildningen av ett skyddande islager på bäcken vintertid, vilket förhindrar bildning av kravis och bottenfrysning. Villkoren för vattenorganismerna förväntas att förbättras både direkt (via förändringar i livsmiljön) och indirekt (via förändringar i den tillgängliga födan). Den ökade kvarhållningen av vatten innebär ökad lagring av organiskt material vilket i sin tur ger en ökad produktion av insekter vilket gynnar ekologiska processer där insekter är inbegripna. Återöppnandet av sidofåror som varit omöjliga att komma åt under timmerflottningen förbättrar möjligheterna för fiskar att vandra mellan lämpliga livsmiljöer och eventuellt  får vi en förändring i utbredningen av fiskarter. Restaureringen förväntas även förbättra villkoren för arter i strandzonerna, såsom strandväxter och däggdjur. Den skapar en förbättrad växelverkan mellan land och vatten och ökar heterogeniteten i substrat, vegetation och strandstruktur. Det här ger bättre villkor för naturligt förekommande arter, inklusive arter som utter som är beroende av fiskbara älvsträckor vintertid.

Varför stöka ner i vattendragen?

Innan skogsbruket och flottningen tog fart stod stora och orörda skogar längs stränderna. De bidrog med ”död ved” till vattnet när träd blåste omkull eller dog. Dessa strandskogar var de första som höggs ner då flottningen inleddes. Dels fanns de nära bäckarna vilket gjorde timmertransporten enkel, och dels ville man bli av med strandskogen eftersom den var i vägen för själva flottningsarbetet. När strandskogarna försvann blev det färre döda träd i bäckarna. Det har inneburit en stor förlust för vattendragen eftersom träden, förutom att skapa fördämningar så att strandområden regelbundet översvämmas av näringsrikt vatten, även fungerar som vattendragens skafferi: grenarna fångar upp löv, kvistar och gräs som blir mat åt vattenlevande insekter, som i sin tur blir mat åt fiskar.
Träd i vattnet skapar också, på samma vis som stora stenblock, en fruktsam växelverkan mellan land och vatten vilket ger goda förutsättningar för en artrik och produktiv växtlighet. Stora stenblock erbjuder dessutom fina ståndplatser för fisk och underlättar bildningen av ett skyddande islager på vattendragen vintertid. Ett sådant islager förhindrar bildning av kravis och bottenfrysning som annars innebär stora problem för växter och djur.

Utbildningsinsats för grundskolor

Naturskolan i Umeå haft en central del i Vindeln River LIFE genom att ansvara för utbildning och kompetensutveckling. De har gjort klassbesök i skolor längs älven och erbjudit personal att delta i konferenser och seminarier. Syftet har varit att skapa medvetenhet, intresse och kunskap om vattendragens och dess omkringliggande miljöers kulturhistoria och ekologi. En del av verksamheten har ägt rum i klassrummen men för det mesta har lärare och elever tagits ut till Vindelälv­ens stränder.

Här kan du ladda ner en informationsbroschyr om projektet Vindel River LIFE

Här kan du ladda ner vår Projektplan

Här kan du ladda ner vår Arbetsplan för Demonstrationsområden